Ska man gödsla sina sådder?

På våra kurser och föreläsningar pratar vi mycket om gödsel och näringstillskott. Men när man står där med en mängd olika sådder och flera plantor som behöver omplanteras kan det vara lite svårt att komma ihåg hur man skulle göra med gödslandet. I detta inlägg har jag försökt reda ut detta med sådd och näring.

Vi har flyttat alla våra inlägg till ny bloggplattform och det är där vi 

publicerar alla nya. Vi ses på nya farbrorgron.se

Johannes & Theres

Vi odlar quinoa

Att kunna odla sin egen quinoa är en dröm jag haft väldigt länge och 2017 slog den drömmen in. Tänk er att kunna odla fram ett alternativ till potatisen på tallriken, inte ris eller pasta utan ett fullgott kolhydrattillbehör med ett hyfsat lågt GI-värde på 35.

Sallaten Jericho i december

Förlåt min bedrövliga handstil. Sådd = 12/7, utplanterad den 3/8.

Sallat är en av våra favoritgrödor att serieodla. Det är få eller inga sallater som klarar av att vara spänstiga och saftiga i över ett halvår. Lösningen är att alltid så nya frön ( via kylskåpet mitt i sommaren) så att vi kan sätta ut nya fina plantor. Då kan vi njuta av egenodlad krispig sallat från maj till november. Kika på vårt inlägg om serieodling här.

Nu orkade den inte mer. Jericho gick in i december som en slagen sallat, den klarade inte likt Bronze arrowhead att stolt och obemärkt leverera sina välsmakande blad till första advent. Men i rimlighetens namn! Det kan man väl inte heller kräva av en Israelisk sallat, att den ska klara flera dagars omväxlande väder med lägsta temperatur som - 5,6. Vi är riktigt nöjda med att den orkade med så länge som den gjorde. Om tre månader ska vi vinterså den

Visst blir man lite ledsen när en av ens favoritsallater skördas av kylan innan man själv hinner njuta av den. Men vi har faktiskt plockar i två månader och bara det är väl gott nog. Vi har varit så nöjda med att ha färsk egen odlad sallat ända fram till november. Klicka här så kommer du till inlägget om våra favoritsallater, Jericho är en av dessa.

Takfarmen - följ med oss upp och skörda

Spetskålen Kalibos.

Tänk att vi skördar mellan 200 - 300 kg tomater på takfarmen, 10 - 20 kg kål, 30 kg chili och mängder med annat och inte en endaste planta köper vi. Allt drar vi upp från frö. Detta sker på en takterass mitt i stan! Som stått tom sedan den byggdes på 1960 - talet! Visst låter det galet. Det är galet! Galet bra!

Det är svårt att rangordna ens odlingar när man odlar på så många olika spännande platser.  Jag älskar dem alla fast på olika sätt. Skogsträdgårdens lugn och att det är den första trädgården jag började odla i är ju svårt att slå, tillsammansodlingens närhet till vårt hem och vårt underbara växthus är ju bara det helt fantastiskt, Nordanby äng med sin urbana ståtlighet och vackra plats får mig ofta att häpna,  prästgatans fägring på kulturmark mitt i staden är bara så spännande. Men känslan, även om vi, Christopher och jag, börjar vänja oss efter fem års odlande på takfarmen, av att cykla ner på stan för att gå upp på en takterass och skörda mängder av mat. Den är oslagbar! Det är så läckert att odla mitt i stan och göra sin mat där!

Om det är något jag vill säga med stadsodling så är det det här: "Det finns oändligt med platser att odla på i våra städer"! Problemet är inte att det inte finns yta, det är att det är så få som odlar! Brist på odlingsmänniskor alltså!

En av mina vanligaste luncher under september och oktober. Zuchini, tomat, paprika (chili) och på det en äggröra med smält ost. Perfekt fastfood när man är hemma och grejar med blogg och trädgård.

Det går ju inte att se sig mätt på dessa vackra grönsaker. Att ta in tomaterna gröna och få vara i närheten när de genomgår sin färgsprakande förvandling mellan augusti - december är inte vara vackert utan ett sätt att leva med sina grödor. Vilken gåva! Fortfarande idag, den 20 november har vi ca 15 kg tomater som ligger på mognad i vårt hem. Varje dag går jag och pysslar med dem. Tar bort några som ruttnat, sorterar olika former och färger var för sig.

Grönsaksfly

Grönsaksfly. "Lacanobia. oleracea" 

Det är alltid någon som vill ta våra grönsaker ifrån oss. Är det inte vildsvin, dovhjortar, rådjur, harar, åkersorkar, mullvadar, tvåbenta marodörer eller insekter så är det sjukdomar eller oväntad väderlek som skördar våra ansträngningar. Det är nästan aldrig en rak resa från frö till mun!

Å vad vackra de är de där mörkbruna nattfjärilarna som flyger omkring i trädgården och i växthusen under sommarkvällarna. Eller? Ja det var så jag tänkte första gången jag blev utsatt för grönsaksfly. Jag fattade ju inte de negativa konsekvenserna av att några vackra nattfjärilar flög omkring bland tomaterna i växthuset. Den här angriparen och detta exempel exemplifierar odlarens vardag och utvecklande av medvetenhet, för det är sannerligen en mångsidig resa att bege sig in i odlandet. Den som inte utvecklas går under eller slutar att odla. När angriparen, som i det här fallet kommer in som mor och far, som vackra fjärilar i ens odling, är det inte jättelätt att förstå att det är aliens på besök. Först efter att man själv blivit drabbad kan bilden så smått börja klarna. Vid vissa angrepp står man ganska länge helt oförstående av vad man blivit drabbad av. Grönsaksfly är för mig ett sådant praktexempel när det drabbade mig. Jag såg dem inte förrän ganska sent vid första angreppet. Bara dess avföring som låg lite här och där. 

Jag har faktiskt aldrig upptäck dessa fjärilar som ägg utan det är först när de är i larvform som dessa kameleonter ( för de kan uppträda i många olika färger), lever rövare kring våra grönsaker och går att se. Först brukar det vara deras avföring man ser, som i bilden till vänster och sedan eller i samband med detta ser man ofta att någon eller något ätit på ens grönsaker. På tomater går de på frukterna och larverna sitter skyddade på de gröna tomaterna i samma färg som tomaten och gnager och gnager. De brukar inte äta rent utan ta några rejäla tuggor här och där för att sedan gå till nästa tomat. Låter man dem hållas kan de orsaka stor skada. Anar man att dessa odågor gnager på ens grönsaker ska man skaka på plantorna kort och bestämt, då brukar de avslöja sig genom att ramla ner på marken eller på jorden. larverna är ganska stora och tunga och sitter dåligt. Sedan, när de givit sig till känna bör du eliminera dem på något sätt tex med en sax eller med foten. Tänk på att när de ramlar ner på marken brukar de ofta rulla ihop sig till en boll och då är de lätt att de faller ner så att de rullar iväg så att man inte ser vart de tagit vägen. Det är viktigt att skaka lite då och då så att man till slut hittar alla larver.

Trädgårdsdag på Nordanby äng

Lördagen den 18 november är alla mimers och aronekens hyresgäster på Nordanby Äng välkomna att kliva ut i den friska luften och rumstera om i trädgården på Nordanby Äng. Ingen föranmälan krävs. Vi jobbar tillsammans mellan 10 - 13. Välkomna / Johannes

Klumprotsjuka - det är inte kört!

Jag har så svårt att hålla avstånd. Kål och sallat i pallkrage på Takfarmen 2017.

Jag har aldrig haft klumprotsjuka men träffade en mycket inspirerad odlare när jag var och föreläste i Bromma i våras, tyvärr minns jag inte namnet på henne. Hon berättade att hennes odling var drabbad sedan flera år tillbaka av klumprotsjuka men att hon funnit en lösning på problemet. Lösningen är vitkålen Kilaton f 1 som finns att köpa  på fröfirman plantsofdinstiction.  Hon har odlat den under ett par år i jord där klumprotssjukan huserat och hon har fått mycket goda resultat med kilaton. För ett tag sedan kommenterade Marie det här inlägget och tipsade om en sida med flera olika klumprot resistenta kålsorter. Klicka här så kommer du till den sidan.

Om jag vore utsatt för denna sjuka men ändå vill odla kål, skulle jag se detta som min räddning. Hoppas att ni som har problem där ute, kan få lite lugn och känna hopp om egen skördad kål nästa år. Nedan lägger jag några bilder till olika inlägg om kål som vi publicerat på vår blogg. Klicka på bilderna eller texten under dem så kommer ni till respektive inlägg. Och! Glöm inte att lämna kvar några huvuden i era odlingar för senare skörd.

Klicka här för att komma till jordbruksverkets information av klumprotsjuka. Tänk att sporerna kan vila i jorden i 17 år!

Blommorna ska dö nu

Den blygråa zinnian var inte blygrå, den var rosa. 

Det blommar fortfarande i våra odlingar och kanske är de blommande ettåriga blommorna som vackrast just nu. Trots att regnet och de mulna dagarna dominerat september, spricker molntäcket upp då och då. Då kommer den brandgula höstsolen åt att smeka våra odlingar och den visar upp sig i all sin prakt. Just då, när det gnistrar i vattendropparna, lägger jag ofta allt åt sidan och beger mig ut med kameran. Sedan ångrar jag mig lite, hur många timmar vill jag egentligen sitta framför datorn och redigera bilder? men det är svårt, svårt att ha besinna sig i allt det vackra när man vet att det snart är över.

Ett perspektiv som gör det blommande extra vackert just nu är att vi verkligen inte vet hur länge det kommer att pågå. Frosten kan komma när som helst och den brukar skövla de ettåriga blommorna vid första tillfället. I år har jag funderat en hel del på blommorna i våra odlingar och bestämt mig för att utveckla blommigheten till nästa år. Det var ju så jag började en gång i tiden. Blommorna var min ingång till odlandet och en önskan om att få en gammal övergiven trädgård att bli färgsprakande. Flera år av intensivt grönsaksodlande har fått blommorna och de perenna växterna att leva lite på undantag. Nu ber jag dem ödmjukast om ursäkt och ger dem mer plats i mitt liv och i våra odlingar. Jag har redan hunnit beställa en hel del frön till både blommor och perenner och har boostat mig genom att återigen gå med i trädgårdsamatörerna. Två fröbeställningar har redan dunsat ner i brevlådan och mina egna fröjakter eskalerar. Jag har samlat frön till funkia, olika slags vivor, anisisop, ringblommor, digitalis, bolltistlar mm. Det är frön överallt i lägenheten.

Odla på distans

Sockerärt i skogsträdgården

Odla på distans Hur får du plantorna tex vid en sommarstugan att klara sig när du inte är där? Här kommer några stalltips på hur du kan lyckas att odla grödor trots att du inte bor där du odlar.

En del av oss som odlar gör det där vi vanligtvis inte lever våra liv. Kanske är det en kolonilott, en sommarstuga eller en takterass mitt i staden som är vår odlingsplats? Det är verkligen ingen omöjlighet att odla på distans, jag har själv lyckats med det i 17 år och på flera olika sätt. Jag har klura ut flera olika lösningar på hur man kan få det att fungera. Med eller utan medmänniskor som hjälper till.

När min pappa var yngre och piggare ( om en månad fyller han 91) och bodde permanent i skogsträdgården brukade han kunna hjälpa mig, trots att han har ett stort ointresse för trädgårdsskötsel. Jag brukade ställa 10 liters vattenkannor och 1,5 liters petflaskor fyllda med vatten vid olika odlingsplatser, i växthuset och vid frösådder. Då och då, när jag trodde att det var dags att vattna mina växer  ringde jag honom och gav exakta instruktioner hur och vad han skulle vattna och han klarade det galant och inga växter dog. Något år har min syster och de närmsta grannarna hjälpt mig på samma sätt. Man köper ett gäng vattenkannor, fyller dem och placerar ut dem vid de pallkragar man vill ha vattnade och ber dem slå i dem när de ändå har vägarna förbi. 10 liter i en sallatspallkrage i stekhet julisol kan var skillnaden på liv och död.

Skörda ärtor för att äta eller spara

Sockerärtor skördade till för att bli nästkommande säsongs utsäde

Under denna torra sommar har det tagit lite extra lång tid för oss att få skördeklara ärtor. Men nu när skördetiden är här vill vi ha så mycket som möjligt och gärna så det räcker till eget utsäde också.

Odla trots vattenbrist

Kryddpallkragen i skogsträdgården är en av pallkragarna som får dyrbart vatten i år.

I år har brunnen i skogsträdgården sagt ifrån, den ger oss inte vatten som förut. Denna säsong har vi fått tänka om med vår odling i skogsträdgården. Så här odlar vi vattensnålt.


Veckan innan midsommar skulle jag vid ett tillfälle vattna hela odlingen. När jag var klar med vattningen skulle jag som vanligt fylla upp vår stora 200 liters vattentunna och våra vattenkannor med vatten (dvs förbereda inför nästa vattning). Då, när jag var mitt uppe i påfyllandet av vatten märkte jag att vattentrycket sakta men säkert blev sämre och sämre tills att vattnet helt försvann. Jag sprang till brunnen och sköt brunnslocket åt sidan och där stod den, den dränkbara pumpen, på brunnens botten och surrade i en liten ynklig vattenspegel. Oj, tänkte jag, skulle det gå så här snabbt! Nog för att vi läst och hört att östra Södermanland verkligen har problem med grundvattnet i år och visst har vi mätt och sett att vattenståndet varit lågt, men så här tidigt, innan midsommar! Det vågade vi inte ens tänka på. Förklaringen till det låga grundvattnet sägs vara dålig nederbörd de senaste två åren. Både snö och regn har lyst med sin frånvaro och det visar sig nu genom att många brunnar sinar.

Sen gallring av morötter och tidig skörd

Måste man gallra morötter? Svaret kan bli både ja och nej. Men jag skulle nog säga ja om var tvungna att välja bara ett svar.

Morotsfrön är otroligt små och alla som har sått egna morötter någon gång håller nog med om att det är otroligt svårt att få fröna att hamna på ett bra avstånd ifrån varandra. Det finns några olika hjälpmedel som tex remsor med frön, men vi har aldrig provat sådana.

Vi försöker efter bästa förmåga att fördela fröna glest. Anledningen till att avstånd behövs, är helt enkel för att morötterna ska kunna bli kraftiga och fina. När morötter växer för nära varandra finns två scenarier, antingen blir rötterna små och taniga eller så slingrar de ihop sig med varandra. Det är ganska svårt att få sina frön på ett jämnt och lagomt avstånd från varandra, alltid är det något frö som ramlar ur handen och hamnar på tog för nära något annat. Men, lyckas man med att sprida sina frön väl, kan det hända att gallring inte behövs.

Att göra gallrandet till skörd
Jag brukar vänta med gallrandet tills blasten är någonstans mellan 20-30 centimeter. Då finns chansen att en del rötter hunnit bli ganska stora. Morotsblast består av ett flertal stänglar och ibland kan det vara svårt att se om det är flera plantor som växer nära varandra eller ifall det är en extra stor morot.

Om man upptäcker kluster av plantor, brukar jag försiktigt dra upp den morot som verkar störst. Det gör jag för att kunna äta upp. Att gallra för att lägga på komposten, känns oerhört onödigt. Det är också av den anledningen jag väntar med gallringen, dvs för att kunna dra upp ätbara godsaker.

Jag tycker inte att det finns någon anledning till att gallra allt på en gång. Jag tar ett gäng trångbodda morötter då och då när jag behöver dem till mellis eller middagen. I detta fall är ju gallringen egentligen en tidig körd. Är man extra resurssnål använder man morotsblasten i maten kanske i en pesto eller så blir det till ett tillskott av täckodlingen.

Genom att gallra kontinuerligt blir avståndet med tiden perfekt för de sista morötterna och de får chansen att bli stora. Här ovan tycker jag att avståndet tills vidare är bra. Verkar det bli för trångt framöver är det ju bara att knycka några morötter till.

/ Theres Lundén

Vi täckodlar potatisen

Den skadade ensilagebalen använder vi till många saker i vår odling.

Jag har aldrig kupat min potatis! Ja, det är helt sant och jag vet att det kanske låter konstigt. Men det har helt enkelt inte gått att få till det där med kupning eftersom jag odlar min potatis i pallkragar. I ett ordinärt potatisland brukar man vanligtvis sätta sin potatis i raka rader och på så sätt är det enkelt att kupa. Annat är det i en pallkrage som är kantad av brädor. Som odlare är jag dessutom en sådan som sätter mina knölar och plantor alldeles för tätt och gärna huller om buller, vilket i sin tur gör att kupning blir mycket svårt att få till. Men jag har hittat andra fungerande sätt som kan ersätta kupningen och ge mig rikliga skördar utan gröna potatisar.

Att man kupar potatis beror på att man vill täcka de översta knölarna med jord så att de inte blir gröna och oätliga och att man vill att potatisplantan ska producera fler potatisar. Man kupar (lägger) helt enkelt upp jord mot stammen så att det kan produceras fler knölar ovanför den egentliga markytan, då utverkar plantorna fler potäter längs stammen. Personligen har jag inte varit en stor potatisodlare under mina första 20 odlingsår då jag många gånger tyckt att det är en basvara som jag kan köpa i affären istället för att odla själv. Men när jag började odla de där franska delikatesssorterna och den härliga sorten Minerva, som vi använder till bakpotatis, blev jag helt såld på de smakar egenodlade potatis uppvisar. Det går inte att ens jämföra smaken med köpepotatis i de vanliga livsmedelsbutikerna vare sig det är ekopotatis eller inte. I år odlar vi inte bara tidiga potatisar som de franska delikatesssorterna och Minerva utan också  Orla, Burgundhi, Pink fir apple mm.

Alternativ till kupning
Hade jag kunnat kupa mina potatisar på traditionellt sätt hade jag gjort det. Men som med så mycket annat i mitt odlande har jag fått klura ut alternativa metoder som ger samma resultat som ursprungsmetoden. Grunden i kupning är ju att täcka potatisen och det behövs ju inte så mycket fantasi egentligen för att förstå att det går att göra på flera olika sätt. Nedan ska jag berätta om två olika tillvägagångssätt som jag kallar metod 1 och metod 2.  Fokus ligger på metod 1 som är den jag huvudsakligen praktiserar, metod 2 nämner jag bara så att ni som inte har tillgång till något täckmaterial ändå ska ha en chans att nå samma resultat.

Metod 1 - Täckodling med organiskt material.
Här kan man ta det man har. Om det är ogräsrens, halm, hö, ensilage, gamla eller nya löv eller massa barr spelar ingen roll, huvudsaken att det täcker jorden. Ofta blandar jag olika slags organiska material vilket du kommer se i det här inlägget och jag gör lite som passar för tillfället vilket alltid mer eller mindre styrs av tillgång och efterfrågan.


På höstarna räfsar vi ihop alla löv som faller ner i och ikring vår pallkrageodling i skogsträdgården. Vi har rejält med lindar som ger ypperligt täckmaterial (det fungerar med andra träds löv också) och vi räfsar ihop löven till stora högar som får ligga ute under vinter och vår, i komposten gör de inte samma nytta. När ett halvår har gått och löven legat där orörda har nedbrytningen redan hunnit påbörjats när man vill använda materialet. Verkligen underbart!

Denna lövskatt har kommit att bli väldigt värdefull för oss både till anläggning av nya odlingsytor och som täckodlingsmaterial. Nu under sommaren fungerar de som ett ypperligt täckmaterial till bl a potatisen.

Jag börjar med att trycka ner löven varsamt mellan potatisplantorna. Men eftersom vi inte har så mycket löv som jag önskar använder jag också ensilage för att täcka.

Jag ser till att ensilaget täcker hela ytan med löv så att det ska bli så mörkt som möjligt vid jordytan.  Vill jag undvika gröna knölar behöver hela jordytan vara täckt. Det är annars lätt hänt att någon potatis blottar sig och kniper åt sig lite sol och blir grön. Det är också viktigt att trycka försiktigt när man ska täcka potatisen, så att blasten inte tar skada. Det gör inget ifall täckmaterialet ligger lite luftigt över jorden, bara det täcker hela ytan.

När potatispallkragen är rejält täckt är det dags att vattna. När det är så här torrt som det är i år i östra Södermanland behöver man vattna potatisarna då och då. På 15 dagar har vi fått 3 mm regn vilket inte ens skulle kunna rinna genom täckmaterialet. Så ha det i bakhuvudet om du täckodlar sådana här somrar, du behöver ofta hjälpa till med vattningen när inte naturen själv sköter om det.

Metod 2  - Fylla på med mer jord
Istället för att göra fina fåror eller kullar med jord runt potatisplantorna, kan man också bara fylla på med mer jord, ovanpå den ursprungliga jorden. Man kan då använda vilken jord man än har, frilandsjord, såjord, kompostjord planteringsjord mm. Fyll på med ca 10 cm jord i varje pallkrage så att knölarna verkligen blir täckta.

Om man ändå får grön potatis?
Visst händer det att vi får några grönaktiga potatisar varje år. Livsmedelsverket rekommenderar att man alltid skär bort gröna delar, med god marginal, innan tillagning och är det mycket grönt ska man inte äta dem alls. Vi äter aldrig grönaktiga potatisar för säkerhets skull, däremot sparar vi dem gärna för kommande odlingar. Gröna potatisar fungerar utmärkt som sättpotatis.

/Johannes Wätterbäck

Kål - skörda 9 kg i en pallkrage

Jag brukar skörda över 8 kg huvudkål i en dubbel pallkrage och nu ska jag avslöja hemligheten.

Mina värsta tomatproblem

Tomaten Costeluto genovese är en av de vackraste tomaterna tycker jag. Hållbarheten är inget man kan skryta med men formen, smaken och färgen är fantastisk. 

I det här inlägget vill jag bjuda på min tomatresa som är kantad av en hel del misstag. Jag hoppas att du som också odlat ett tag kanske kan skina upp i ett leende när du känner igen mina misstag. För dig som är ny eller relativt ny hoppas jag kunna hjälpa dig förbi en hel del missöden som jag har gjort, så du kan göra dina egna.

Allas våra odlarresor är individuella äventyr och en källa till mycket oro och glädje, som livet självt skulle jag vilja påstå. Vill man lyckas måste man våga att misslyckas och inte stanna där bedrövad när det inte blir som man tänkt sig. Vi som odlat länge har ofta en envishet som gör att vi blir triggade när det blir galet och att vi inte ger upp. Det tar en hel del år innan man får fason på odlandet och inte ens då går man säker.

Sockerärtor - så här odlar vi dem

En av de godaste högväxande sockerärtor vi hittills odlat är Carouby de Mausanne. En sommar utan den och utan sockerärter är ingen sommar för då har barnen inget att småsnaska på i våra odlingar.

Vi har flyttat alla våra inlägg till ny bloggplattform och det är där vi 

publicerar alla nya. Vi ses på nya farbrorgron.se

Johannes & Theres

Vissa växter går under benämningen trädgårdsnacks och är mer eller mindre prismärkta åt barnen ( så länge de kan nå dem). Sockerärtor är en sådan växt, något man kan gå och nalla på i trädgården under högsommaren när man sysslar med annat. Just de höga sorterna är så otroligt vackra att odla mot spaljeer eller mot krakstörar och praktiskt är det också att låta odlingarna växa på höjden.

Nedan följer ett smakprov från odlingsboken Alla fingrar Gröna och i texten kan du läsa hur det ibland blir när man odlar tillsammans med andra odlare och får tämka till och bli kreativ i sista sekunden. I boken beskriver vi alla odlingssteg i odlandet detaljerat från det lilla fröet och tills grödan hamnar i din mun.

Sockerärt

Pisum sativum

Sockerärt vårsås inomhus april–juni. Den kan även försås mellan 

maj och juni i växthus eller utomhus i pallkrageväxthus eller dylikt. 

Slutplanteras i pallkrage eller på friland i maj–juni när plantorna växt 

till sig. Sockerärt kan också direktsås maj–juni. 

En vår frågade vi en granne om hon kunde lägga 60 sockerärtor i blöt, plantera dem tre och tre i krukor, och sedan ställa dem i sina söderfönster. Vi gav henne en påse med de allra finaste ärtorna vi hade. Utan att tänka sig för hällde hon alla ärtorna i vatten, långt fler än 60. Hon förstod snabbt misstaget och vi funderade tillsammans på vad vi skulle göra med så många blötlagda ärtor. Fönsterbrädorna var redan fulla med försådder. Vi bestämde oss för att så de vi inte fick plats med inomhus direkt ute i landet. De förkultiverade ärtorna växte snabbare än de direktsådda. Resultatet blev att vi kunde skörda ärtor under mycket längre tid än vanligt. Såhär är det överlag med odling, man får improvisera och lösa problem efter hand som de dyker upp, och ibland kan det bli riktigt bra!

Alla baljväxter (gäller även bondbönor och störbönor) kan med hjälp av kvävefixerade bakterier i rötterna använda kväve från luften. De behöver därmed inte så mycket gödsel. Det är smart att odla baljväxter där du nästa år tänker odla näringskrävande växter som kål, rotselleri, squash, eller lök. Under odlingssäsongen kan man på den slutliga odlingsplatsen successivt tillföra nya plantor eller direktså nya ärtor och på detta sätt säkerställa kontinuerlig skörd. Det går bäst att odla ärtor på friland eller i pallkragar. Är pallkragarna isolerade från jorden trivs de sällan bra, men är det ditt enda alternativ ska du verkligen testa.

Att odla ärtskott är en hel annan sak än att odla sockerärtor, till ärtskott ska du inte använda några dyra sockerärtsfrön utan vanliga gula ärtor. Klicka på bilden nedan så kommer du till ett recept på pastasallad med ärtskott och håll utkik på vår blogg, strax kommer det ett inlägg om hur vi odlar ärtskott.

Klickar du på bilden nedan kommer du till förlagets bokshop. / Johannes & Theres

Det där med växtbelysning...

Då och då kommer frågor på våra sociala medier såsom facebook och instagram, som rör växtbelysning. Av alla våra bilder och inlägg kring tidiga inomhussådder kan man utläsa att det används extra tillskott av ljus hos oss.

Hjälp vi fick inte upp all potatis

Har ni råkat ut för det här någon gång eller är det första året för er? Lugn det är ingen fara, tvärtom! Kvarglömd potatis kan verkligen bli till något fantastiskt.

Jag har så svårt att få upp alla potatisar när jag skördar dem, hur jag än bär mig åt glömmer jag alltid några. Första gången det hände mig blev jag ganska irriterad när det på vårkanten visade sig att det spirade potatis där jag hade tänkt att odla någonting helt annat. Så osmart egentligen och så typiskt att vi människor blir irriterade för att något i naturen inte blir som vi har tänkt oss. Vi tvingar oss ofta på den även om vi är vana odlare.

Men att glömma kvar potatis kan innebära att vi inte behöver köpa lika mycket utsäde till nästa år och att vi kan skörda potatis lite tidigare. Det återstår att se till våren om det fungerar, varje vinter är unik och flera faktorer spelar in ifall de ska lyckas att övervintra, tex odlingszon, läge i trädgården och hur djupt och varaktigt snötäcke det blir. Våra odlingar ligger i zon 2 och 3 och de odlingar där de oftast överlevt är de som ligger i söderläge och nära husväggen ,men vissa vintrar har det inte spelat någon roll vart de glömts kvar.

Nu för tiden är vi medvetet slarviga när det gäller att ta upp all potatis under sommaren, vi glömmer alltid några mer eller mindre med flit. Detta slarviga handhavande har med tiden blivit något jag verkligen uppskattar och väntar på, att få se potatisen komma upp självmant i april utan att behöva grodda eller förkultivera den. Den kvarglömda potatisen är inte alls lika känslig som de man förgror inne utan verkar följa klimat och väderlek och tittar upp när det är dags och den klarar av att börja växa ovan jord.

Flytta dem kan man också, både direkt till dess växtplats eller låta dem bo i en kruka ett par veckor innan man bestämt sig för var man ska ha årets potatis, oftast förvarar jag dessa omplanterade potatisar i växthuset. Ett år hade vi glömt så mycket potatis att vi slapp köpa något utsäde. 60 kg fick vi ihop i två pallkragar och vid en liten plätt vid söderväggen. Det här exemplet är verkligen ett bra exempel på hur det är att odla, det finns alltid något nytt att lära sig och det som först kanske ser ut som ett "misstag" visar sig senare vara ett lyckokast. Nu håller vi tummarna för att de ska överleva.

Kika gärna in på filmen här nedan om hur vi gör när vi flyttar våra potatisplantor.

Konsten att odla chili, nu tar vi ner plantorna i källaren igen.

Vi tar ner både krukodlade och earthboxsodlade chiliplantor till takfarmenkällaren. Eftersom vi vattnar dem så ställer vi dem på odlingsbrickor.

Nu är det dags att städa upp i odlingskällaren i parkeringsgaraget under takfarmen. Ikväll jobbar Christopher och jag med detta tills vi blir klara, antagligen utrustade med nya batterier i pannlamporna, för det tar en stund och det hinner säkerligen bli mörkt innan vi är klara.

På gång att börja mogna.

Anledningen till denna städning är att göra plats för årets chiliplantor som vi vill kunna skörda av ännu ett tag. Nu ska de få fortsätta sitt liv inomhus eftersom utomhusklimatet inte längre är gynnsamt för plantorna och de frukter som sitter på plantorna behöver ljus och värme för att kunna mogna. Till skillnad från tomater som kan plockas gröna och sedan eftermogna i rumstemperatur, behöver chilifrukter utöver ljus och värme, också sin planta för att kunna mogna. Det betyder att det inte funkar att plocka av omogna chilifrukter och tro att de ska mogna i efterhand. Omogna frukter kan ätas färska, men är omöjliga att syra och göra sås på och det är vad vi använder 90% av våra chilifrukter till.

Det är ett ganska slitit arbete med att få ner de finaste plantorna via de trånga personalhissarna ner till odlingskällaren, men kul är det och verkligen mödan värd. På 10 plantor kan vi med hjälp av belysningen ( 12 ljus 12 natt) skörda ytterligare ca 5-10 kg frukter.

På vår takterrass har vi denna säsong haft upp ca 25 olika sorter. Eftersom vi långt ifrån har plats för att plantor i vår odlingskällare kommer vi i första hand prioritera plantor med mycket frukter på och sorterna Amarillo, Bhut jolokia och Carolina Reaper.

Ser ni stekeln i hörnet till höger? De är dessa som ser till att lössen inte tar överhanden.

I år ska vi för första gången testa att sätta ut nyttodjur i odlingskällaren den här årstiden, 2 arter av rovdjurssteklar som kommer patrullera på våra plantor och förhoppningsvis hålla dem lusfria.

Plantorna vi tar ner brukar vanligtvis bli totalt översållade med löss och varenda del av dem brukar bli kletiga av bladlössens sekret. Vi tror att detta problem bara är ett minne blott och att vi kanske till och med kommer att våga oss på att övervintra några plantor det här året, men det återstår att se.

Hur vet man när och om frukterna är mogna?

Om du vet vilken chilisort du odlar kan du söka info på nätet för att se vilken färg den ska ha i mognat tillstånd. Om du glömt namnet eller färgen, men ser att frukterna börjar skifta i färg är det ett tecken på att de kommer att få en annan färg i sin slutliga fas. Kan man ska man låta chilifrukterna sitta kvar tills de fått sin färg annars kan man plocka dem när de börjar att slå om.

Är grön chili starkare än röd?
Svaret kan vara båda ja och nej. Eftersom sorter har olika färger så kan helt klart en grön sort vara starkare än en röd, men det kan också vara tvärtom. Styrkan sitter inte i färgen utan hos sorten. När det gäller omogna frukter som är gröna, är de inte starkare som omogna än som mogna. Däremot kan de ha en väldigt angenäm smak av grön paprika som man tex utnyttjar hos sorten pimientos de padron, som faktiskt blir knallröd när den är mogen.

Passa på att ta egna frön av dina favoritsorter!

Det finns en viss risk att olika chilisorter befruktar varandra och i det fallet uppstår det olika slags korsningar, vilket i sig kan vara ganska kul om man är beredd på det. Men vill man ha sortäkta plantor som ger samma sorts frukter som de du tog fröna ifrån, är det bäst att ta frön från de frukter man antingen sett till att pollinera för hand från samma slags blomma eller de frukter som mognade tidigast.

Samma källare fast under våren och under plantuppdragningen. Som ni ser på bilden har vi belysningar i två våningar. Vanliga lysrörsarmaturer ovanför borden, T5 rör under borden och en och annan lampa från Stig Häggkvist, men de syns inte på denna bild.

Odla egna kryddor - dill

Foto: Theres Lundén

Dill är verkligen en växt de flesta känner igen. För många hör den ihop med fisk och skaldjur, för andra med färskpotatis.