Klumprotsjuka - det är inte kört!

Jag har så svårt att hålla avstånd. Kål och sallat i pallkrage på Takfarmen 2017.

Jag har aldrig haft klumprotsjuka men träffade en mycket inspirerad odlare när jag var och föreläste i Bromma i våras, tyvärr minns jag inte namnet på henne. Hon berättade att hennes odling var drabbad sedan flera år tillbaka av klumprotsjuka men att hon funnit en lösning på problemet. Lösningen är vitkålen Kilaton f 1 som finns att köpa  på fröfirman plantsofdinstiction.  Hon har odlat den under ett par år i jord där klumprotssjukan huserat och hon har fått mycket goda resultat med kilaton. För ett tag sedan kommenterade Marie det här inlägget och tipsade om en sida med flera olika klumprot resistenta kålsorter. Klicka här så kommer du till den sidan.

Om jag vore utsatt för denna sjuka men ändå vill odla kål, skulle jag se detta som min räddning. Hoppas att ni som har problem där ute, kan få lite lugn och känna hopp om egen skördad kål nästa år. Nedan lägger jag några bilder till olika inlägg om kål som vi publicerat på vår blogg. Klicka på bilderna eller texten under dem så kommer ni till respektive inlägg. Och! Glöm inte att lämna kvar några huvuden i era odlingar för senare skörd.

Klicka här för att komma till jordbruksverkets information av klumprotsjuka. Tänk att sporerna kan vila i jorden i 17 år!

Farbror Grön plockar svamp - svavelticka

Svavelticka "Laetiporus sulphureus"

Äntligen råkade jag på den. Som jag suttit och dreglat i svampböckerna ända sedan jag var liten, jag trodde jag aldrig skulle få syn på den. Det finns några riktig exklusiva svampar och det här är en av dem, kanske den mest exklusiva och den växer oftast på gamla ekar.


Det var under en promenad på hemlig ort norr om Stockholm jag mötte svaveltickan för första gången. Det här är inte sant, var det första jag tänkte högt när jag såg den! Så otroligt stor dessutom! Jag hade inte hjärta att ta hela svampen. Vad ska jag med 10 kg svavelticka till? Dessutom växte den i en miljö där jag inte ville förstöra för andra att upptäcka dess vackra skepnad?.
Jag bröt av några av lamellerna och tog med mig dem hem för att testa des rykte om att vara lika fast som kycklingkött. I USA kallas den för skogskyckling och den är betydligt populärare där än här i Sverige. Googlar man på svampen rekommenderar en del att man ska förvälla den innan tillagning och i Svensk svamplitteratur har den inte omtalats särskilt ofta som en matsvamp. Svaveltickan bör plockas när den är ung, när den blir gammal förlorar den sin vackra färg och blir vit, vilket gör det lätt att se skillnad på ung eller gammal svamp.

Farbror Grön plockar svamp - stolt fjällskivling

Stolt fjällskivling när den är som bäst. Plockad i staden påväg till barnens skola.

Jag lärde mig att plocka den här svampen i unga år och jag älskar både dess utseende, smak, doft och konsistens. Den är ju så otroligt ståtlig och stolt där den står. Fjällskivlingen är lite som kantareller, hittar men en så kan man nästan vara säker på att det växer några till i närheten. Vissa år som i år, dyker den upp både här och där. Ofta ser man dessa svampar när hatten är helt utvecklad som ett parasoll och det går alldeles utmärkt att plocka dem i det tillståndet också, men när hattarna är så här pass slutna, som de på bilden, är köttet mer kompakt och fast och ger ett trevligare tuggmotstånd. Dessutom suger köttet inte lika mycket fett när köttet är fastare. Ganska trist att mata på med mängder av smör och rapsolja bara för att kunna steka dem lite knapriga.

Så här ser den ut underifrån med sin karakteristiska ring runt sin fot. Foten/ stjälken använder vi inte, då den är träig, men ringen tycker vi om att äta, den är så skör och tunn och blir lätt knaprig i stekpannan och äts ofta på stående fot. Just så gillar jag att äta nystekt svamp, där och då med en gaffel direkt från pannan med lite salt och peppar på. Det finns en släkting som heter rodnade fjällskivling som anses kunna ge obehagskänslor om man äter den rå. Den har inte brunrandig fot och rodnar dessutom i köttet vid beröring. Är du det minsta osäker på vad det är för svamp du plockat ska du låta bli att äta svampen. Ha det som en regel så slipper du i värsta fall att dö. Klicka HÄR så kommer du till vårt inlägg om min svamphistoria och hur jag försvann under en idrottstävling när jag var liten för att jag hittade massor av svamp.