Vi odlar quinoa

Att kunna odla sin egen quinoa är en dröm jag haft väldigt länge och 2017 slog den drömmen in. Tänk er att kunna odla fram ett alternativ till potatisen på tallriken, inte ris eller pasta utan ett fullgott kolhydrattillbehör med ett hyfsat lågt GI-värde på 35.

Tidigare ett år testade jag att odla vanlig quinoa, den där man köper i de vanliga mataffärerna. Det gick inte alls bra, det blev bara massor av blad och inte en tillstymmelse till blommor och frön. Hmm tänkte jag, det är väl så det är med många växter från trakterna kring ekvatorn, att quinoan var en sådan där hopplös kortdagsväxt ( växter vars naturliga växtplats är platser där dagarna och nätterna har ungefär samma längd och där främst längre nätter spelar störst roll för blomning)  som inte fungerar under våra ljusa och långa sommardagar. Jag kunde acceptera att jag inte skulle lyckas med just den växten, det är ju ändå så många andra som fungerat och fungerar bra. 

Som genom en blixt från klar himmel dök David Appelgren upp med ett inlägg på Facebook, han hade fått tag på en quinoa "Titicaca" som förädlats i Danmark så att den skulle passa vårt klimat och han skulle odla den storskaligt, som en jordbruksgröda. Jag skickade iväg ett mail och frågade om jag fick köpa frön, men det fick jag inte. Däremot kunde få några frön för att testa. Det kliade i mina odlarfingrar hela våren och någon gång i slutet av april strödde jag ut et jämt lager med frön i en fyrahundraliters pallkrage på takfarmen. Innan hade jag gödslat pallkragen med tre nävar pelletterat hönsgödsel och lika många nävar ekologiskt grönsaksgödsel. 

Om ni tittar på bladen ser du hur otroligt lik den är svinmållan.

Det dröjde inte lång tid innan jag såg att fröna hade grott. De som jobbar på kontoren uppe kring takfamen och sitter och fikar i vår odling kikade nyfiket i pallkragen. Är det målla ni odlar, frågade en av dem som ofta går ut och undersöker våra odlingar. Vilken bra koll du har svarade jag, det är faktiskt en mållaväxt men just den här är coolare än den vanliga svinmållan, det här är quinoa. 

Veckorna gick och plantorna blev högre och högre och i augusti bildades frökorvar längst upp. Jag kastade iväg ett mail till David för att fråga om tid för skörd och fick då reda på att fröställningarna behöver blir riktigt brandgula, som de på den första bilden i det här inlägget, för att sedan förlora den skarpa färgen och tona över i ljusbrunt innan det är dags att skörda dem. När jag tyckte att de var så bruna de bara kunde bli klippte jag av alla plantor och stoppade ner i två pappkassar. Väl hemma bredde jag ut dem på ett nät i odlingskällaren och lät dem torka i ett par veckor. 

Handtröskade quinoafrön.

När quinoakolvarna var torra tröskade jag dem för hand genom att gnugga ner fröna i en pappkasse. Sedan plockade jag bort allt grovt växtmaterial och samlade alla frön i en skål, jag kände mig så malligt glad över att ha odlat egen quinoa på vårt tak mitt i stan. David berättade att man behöver skilja fröskalet från själva kornen innan man tillagar quinoan, annars smakar det beskt. Eftersom jag inte har någon sikt som kan sikta bort fröskalen från själva quinoakornen gjorde jag, på Davids inrådan, en blötläggning i kallt vatten under ett dygn. Jag bytte vatten flera gånger under blötläggningen och passade också på att klämma och gnugga kornen. Jag märkte att när jag höll på så med mina händer på kornen så skalade jag samtidigt av fröskalen och de rena kornen la sig på botten av kastrullen. Jag kunde lyfta bort alla fröskal som låg och flöt på ytan och på botten samlades de rena kornen.

Blötlagda och skalade quinoafrön redo att kokas. Det tog ganska lång tid att skölja dem rena.

När jag vägde quinoan efter att de hade kokats visade det sig att jag fått ihop ca 300g färdig mat, kanske ca 70 g blötlagda och okokta frön. Det var en lång och mödosam resa till en middag men helt klart värt all ansträngning. Det är sannerligen en njutning att skörda lön för mödan som i det här fallet. På taket lyckades jag att odla fram en hel middag på mindre än 10 kvadrateter quinoa, tomatillos, tomater, chili och zucchini. Sötpotatisen som växte bredvid quinoan i en egen pallkrage ska jag berätta om en annan gång. Vill ni läsa  och lära er mer om quinoa ska ni titta in på svenskquinoa.se . Där kan ni inspireras av David Appelgren från Ombergs Ekogård, Charlotte Elander och Erik Jacobsson från Kastad Gård.

Johannes Wätterbäck

Klicka på bilden för att komma till Färna helgen