tisdag 27 september 2016

När Buffé var på besök



Minns ni sommaren med den katastrofala skogsbranden utan för Sala här i Västmanland? Det minns vi. Inandningsluften hade helt bytt karaktär , osade katastrof och luktade definitivt inte som hemma. Vissa dagar låg röken så tät att man inte riktigt vågade sig ut. Ingen annan i grannskapet syntes till på gatorna heller och omgivningen kändes väldigt öde.

En av dagarna där i augusti fick vi besök av fotograf och journalist från tidningen Buffé. Röken var just denna dag inte så tjock över Västerås, men i vänster hörn utav bilden kan man ändå ana något dimmigt.

Tidpunkten för detta besök var inplanerat sedan länge. Våra recept skulle långt innan provlagas i icas provkök för att med säkerhet vara något för tidningen att publicera. De valde bland alla våra rätter på bloggen och fastnade för stadsodlingssoppan, indiska bollar och tomatsåsen med kanel.

Matfotona togs där i provköket helt utan vår inblandning. Men den där dagen i augusti när även vi skulle förevigas på bild hade vi bjudit över våra vänner Karin och Johan för att njuta av indiska smaker tillsammans.

Varja gång vi får tidningen buffé i brevinkastet slår det oss att vi också varit med...en gång...för sisådär två år sedan.

Läs gärna i e-magasinet nedan.

www.e-magin.se/paper/x9vzp79b/paper/17

måndag 26 september 2016

Vi täljer egna skedar


Det var härligt att vädra Husqvarnan en stund. Det blir inte lika mycket vedsågning nu för tiden som när jag bodde permanet på landet, idag blir det max ett par kubik och det är ju gjort på ett par timmar. Det första vi gjorde innan vi började tälja var att dela en i läng väl tilltagen huggkubbe så att vi hade två lägre huggkubbar att använda som arbetsbord. En ska få flytta in i köket i vinter så att vi kan fortsätta tälja även när snön har lagt sig.
Jag sprang på en gratisritning i somras om hur man täljer egna träskedar. Jag blev nyfiken och tog ett exemplar. Den visades för familjen och lillkillen och jag bestämde oss för att det där ska vi göra. Två riktiga täljknivar varav en rund som man kan göra fördjupningar med inhandlades. Det tog bara ett par minuter innan alla i familjen samlades kring knivarna och de nysågade lindgrenarna. Alla blev i princip lika tagna och vi satt utanför verandan och täljde och täljde i flera timmar, det var träflisor vart vi än tittade. Vi bestämde att vi ska göra våra egna träskedar till julgröten på julaftonsmorgonen.


Först gäller det att hitta bra ämnen till träskedar, gärna en lagom tjock gren med en sväng på, så att man kan följa en naturlig böj. Tack o lov hittade jag flera sådana grenar så att det räckte till alla i familjen. Vi valde att använda lindträ eftersom det är ett mjukt och relativt lätt trä att tälja i.


Efter att ha sågat av 15-20 cm av grenen där den kröker sig gäller det att klyva den på mitten. Då får man om man har tur två ämnen till skedar, ibland blir det bara ett. Till detta moment är det fint att använda en vass snickaryxa som man försiktigt knackar in på högkant i grenen och sedan slår lite försiktigt genom hela ämnet. Lyckas du får du två skedämnen, en konkav och en konvex. Sedan är det dags att rita på ämnena hur skedarna kommer att se ut så att man har något att förhålla sig till. Efter att försiktigt yxat bort det grövsta materialet var det är dags att börja tälja.


Ganska snart kunde vi skönja våra skedar och ju mer de kom fram desto intensivare blev arbetet.


Ibland fick jag rycka in och ta bort material med yxan så att småodlarna inte skulle bli helt trötta i händerna av allt karvande. Det var också svårt att veta hur mycket material man kan ta bort med yxan på en gång så jag provade mig fram under arbetets gång med yxan lite då och då.


Idag ser skedarna ut så här och de ligger kvar på huggkubben vid skogsträdgården för att de inte ska torka för snabbt och spricka. Om några helger är våra skedar klara och i år längtar vi till gröten av flera anledningar. Man bör investera i ett paket plåster när man ska arbeta med vassa knivar och yxor. Barnen skar sig varsin gång, jag fick fyra sår och mamman klarade sig utan en skråma. I år ska jag beställa en träsnidarbok i julklapp till familjen så att vi kan tälja flera verktyg och redskap. En pastaslev, kålstöt och smörknivar står på önkelistan. Johannes

söndag 25 september 2016

Jorden - en viktig del i mitt odlande



För mig har jorden varit det centrala i mitt odlande sedan en lång tid tillbaka, men det har inte alltid varit en spikrak väg. Begreppet jord har ändrats under odlarresans gång inte minst sedan jag började stadsodla. Det verkar som att det finns otroligt mycket mer att lära om jorden och jag går och ruvar på nya frågor hela tiden.
Vad är jord kan man fråga sig? Något brunt näringsrikt och fuktigt där alla växter har sina rötter? Jag har kommit att förstå att marken, jorden där vi odlar i, är något helt magiskt, något som myllrar av liv och det skapar en vördnad hos mig. Tänk bara på frilandsjorden som är en komplex väv av organismer, ämnen och mineraler som under miljoner av år funnit ett samspel som fungerar. Hur tar vi hand om detta och hur kan vi odla tillsammans med denna väv?

Min första kontakt med jorden
Mitt odlande startade på en rullstensås i en trädgård som legat i träda i 15 år. Det var min mamma som anlade trädgården från början och transporterade jord till de rabatter hon spettat och grävt upp. I en ås av detta slag finns enbart sten i olika storlekar och grus däremellan. När jag började arbeta i denna trädgård långt senare bestod jorden i vissa rabatter av stenhård lera och jag fick hacka den för att kunna finfördela och göra den redbar. I andra rabatter var det mest bara sand. Dessutom var det en himla massa rötter överallt. Min dröm var att bygga upp en Edens lustgård och mitt första steg blev att ta upp all jord och sikta den fri från alla större delar och ogräs. När alla rabatter var bearbetade var jag peppad att bygga upp min egen lustgård.  Jorden var fin, låg där i dager ljusbrun och vacker utan massa rassel och rötter, verkligen sinnebilden för hur en bra jord ska se ut. 

Året därpå såg jag att all den där jorden jag siktat och rensat hade återgått till sin kompakta form, vilket fick mig att inse att jag behövde lära mig betydligt mer om trädgårdsskötsel och odlande. 

Organiskt material
Jag började botanisera bland trädgårdslitteratur på biblioteket och hittade Nils Åkerstedts böcker Den biologiska trädgården.  Vid samma tid lärde jag känna min odlarvän Karin som då hade 15 års odlingserfarenhet.  Nils och Karin fick mig att förstå att jag kontinuerligt måste förbättra jorden med organiskt material oavsett om jag skulle odla i lerjord eller sand. Nu tog min odlarresa en ny riktning  och jag utvecklades i rasande fart.
Inom kort anlades en kompost av pallkragar och jag började kompostera trädgårdsavfall och matrester. Jag lät den vara bottenlös så att mikroorganismer och maskar från marken snabbt hittade till mitt avfall och kunde starta sitt arbete. Det blev en riktigt jordfabrik och varje vår och höst framöver vittjade jag min kompost på material som jag kunde gräva ner i rabatterna och i grönsakslandet. För varje år blev jorden tack vare all kompostjord mer lättarbetad och dessutom påfylld med mikroorganismer, maskar och organiskt material, både förmultnat och halvförmultnat. 

Täckodling
Med tiden började jag också att täcka jorden i mina odlingar med olika slags material, löv, ogräsrens, halm och gräsklipp. Det blev samma princip som i komposten, dvs avfallet lades direkt mot marken så att nedbryter snabbt skulle kunna ta hand om materialet.  I möjligaste mån hjälpte jag till med fingrarna att krafsa ner materialet i jordytan så att det skulle bli lättare för maskarna att arbeta med det. Nils Åkerstedt rekommenderade att inte ha olika täta skikt. Täckodling blev som att kompostera direkt där jag odlade. Jag fick mer mask i mina odlingar och maskarna gjorde jorden mer lucker, gödslade den och med dess många gångar också mer mottaglig för både vatten och luft. Täckodling i kombination med tillförsel av kompostmaterial varje vår och höst visade sig ha mycket god inverkan på jorden.

I många år var jag helt övertygad om att så här måste en jord vara för att man ska kunna odla i den, det här är vägen och sanningen om jord. Men det var innan jag började odla på stadens tak och komponerade helt andra slags jordar.

Skapa jord i staden 
De senaste fem åren har jag ägnat mig åt en hel del stadsodling. Att odla i en stad kan på många sätt direkt jämföras med traditionell odling på landet. Men ska man odla på tak eller något annat hårt underlag kan man inte på något sätt applicera frilansodlingens principer. Det har jag verkligen fått erfara. I en stad saknas ofta  tillgången på tillrättalagd odlingsjord.  Därför behöver man själv ordna någon slags jord eller jordmaterial för växterna att växa i. Till en av stadsodlingarna köpte vi anläggningsjord i lösvikt anpassad för grönsaksodling,  till pallkragar blandade vi vår egen jord av planteringsjord, barkmull, kogödsel och biokol som fanns i säck. Genom att blanda olika material fick vi till en gynnsam blandning som gav en lucker och fin jord att odla i. De pallkragar och odlingslådor som har kontakt med marken har ett rikt mikroliv skapats och då kan vi även tillsätta kompost, i form av vanligt trädgårdskompost och bokashi. På våra takodlingar gör underlaget det mycket svårt för maskar och andra nedbrytare att trivas i jorden. Tillsatser av kompost bryts ner mycket långsamt och ger alltså ingen större effekt. Biokolen som vi tillsatt har fungerat som ett slags substitut. Den har lite samma egenskaper som kompost och gör att jorden håller sig lucker och fuktig.

När man fått till en lucker och fuktbevarande jord behövs ofta ett tillskott på näring. Men det återkommer vi till en annan gång.






fredag 23 september 2016

Hur vi bekämpar Kålfjäril och kålmal

Kålfjärilar som äter på krasse. Krasse är en bra indikatorväxt för kålfjärilslarver, inte sällan hittar man dem där i stort antal.
2016 har verkligen varit ett svårt år för alla som odlar kålväxter. Kålmalen dök upp i slutet av maj på många ställen i landet och från en dag till en annan var de bara där och precis överallt. Vill man inte använda gifter så gäller det att ha is i magen när kålmalarna dyker upp. Först måste malarna få lägga ägg som sedan kläcks och blir till larver. När sedan larverna kryper runt kan man bekämpa dem med en bakterie som gör att de dör. Man löser upp ett bakteriepulvret i vatten tillsammans med en droppe diskmedel och sprutar på kålväxterna, gärna i omgångar, nästa gång de knaprar på dem så får de i sig bakterierna och dör. Vi testade att bekämpa med dessa bakterier för första gången i år och det fungerade jättebra, se film längst ner i inlägget. Visst, plantorna såg lite malätna ut, men de klarade sig och vi har redan skördat både mängder av broccoli, spetskål, vitkål och några huvuden av rödkål.

Dessvärre var kålmalen bara den första snyltgästen i år. Under sommaren dök nästa fara upp "Kålfjärilen". Den ser ut som härliga somriga bleka citronfjärilar med en till tre svartbruna prickar, på vardera vinge.

Lär dig hur den här fjärilen ser ut
så vet du när invasionen är på väg.
Men kålfjärilen är en ulv i fårakläder som parar sig bland dina växter för att sedan lägga sina äggsamlingar på undersidan av bladen på dina kålplantor. Favoriten verkar vara broccoli och svartkål, åtminstone i våra odlingar. I år har vi klämt ihjäl 50-70 äggsamlingar och det är det säkraste sättet att hålla kålfjärilens larver från dina kålplantor, att klämma ihjäl dem innan de kläckts.
De största angreppen av kålfjäril sker oftast i september hos oss.



Visst är de vackra men vill du ha dina kålplantor för dig själv måste du klämma eller ta bort äggsamlingarna.




I år testade vi att bekämpa kålmal och kålfjäril med hjälp av en bakterie som de inte tål. Det tar ju en hel del tid i anspråk att spruta och hålla på  men det var det helt klart värt. Vi har redan skördat en del kål och kommer kunna skörda mer under höst och vinter.

tisdag 20 september 2016

Syra chili mysigt kvällsgöra

Det sista jag gjorde igår kväll var att kicka igång en syrningskultur av chilisås. En del kollar på tv men jag står oftast i köket med förkläde och arbetar. Ibland är det jättekul och ibland är jag trött och tycker att det är trist. Men, en odlare lever lite som en bonde. Man väljer inte när man ska arbeta det gör grödorna, årstiden och väderleken. Dessutom behöver jag en levande syrningskultur eftersom jag ska göra såsen "Dubbelrök" i veckan och ympa in lite av den här kulturen för att säkerhetsställa en perfekt process.På bilden är det såsen Tre extrema som ligger i saltlagen: Dorsetnaga, Bhutjolokia och Carolina reaper.

När jag syrar chili delar jag alla frukter på längden. Dels för att det ska bli så stora bitar som möjligt, små bitar flyter oftast upp till ytan och gör det krångligt med att de möglar på ytan, men också för att varje frukt fröhus behöver kontrolleras. På 1-2 frukter av 100 är fröhuset dåliga och alldeles svarta, liksom mögliga eller ruttna på något sätt. Svarta fröhus är vanligast på de superheta sorterna inom
C. chinensesläktet och minst vanliga på C.annum

En annan viktig aspekt med att dela dem är att skapa en större kontaktyta på frukterna så att syrningskulturen kan arbeta lättare.


Kicka HÄR så kommer ni till vårt  bästa chilisyrningsrecept. Håll ögonen på bloggen nästa vecka då jag ska berätta om att röka chili och att ympa in syrningskultur.

 Lycka till / Johannes

onsdag 14 september 2016

Bilderna blev till målningar

Nu är det precis 2 år sedan vår förläggare skickade ett överraskande mail till oss mitt i skrivandet av boken #Allafingrargröna

-Jag vill göra om alla fotografier i boken till akvareller, vad tycker ni?

Oj det lät ju kul, annorlunda, skrämmande och snurrigt, men ändå väldigt spännande.
Vi hade precis fotograferat alla bilder till boken med @fotograflindaeliasson så vi var ganska trötta både på grönsaker och avbildningar av dem men samtidigt tändes en ny gnista av spänning.
-Kör på, svarade vi.

-Bra för nu har jag mailat 14 konstnärer runt omkring i världen och väntar på deras svar. Vi fick se ett axplock av de utvaldas alster och tålmodigt vänta på vem som skulle ha tid att skapa dem och vem som hade rätt konstnärligt uttryck.

Det blev Tatiana Shribidorva som hade tid och rätt anslag och vi är så glada för det!

På bilden är det sallaten #Bronzearrowhead som växer i en pallkrage på #Takfarmen

Vill ni läsa mer om hur formen för Alla fingrar gröna växte fram så klickar du HÄR. I inlägget kan ni se en film där Tatiana arbetar för att skapa en akvarell av en växt.

lördag 10 september 2016

Ni slänger väl inte kryddorna



Många gånger är det enklare att köpa färska kryddor i livsmedelsaffärerna än på plantskolorna, helt enkelt för att vi är där oftare. Tyvärr tappar vi lite av vår intelligens när vi släpar hem sådana plantor om vi jämför med när vi köper kryddplantor från plantskolorna. Det är som att vi tror att bara för att en planta kommer från mataffären så är det en slit och släng planta man bara kan använda en gång, men det är fel, så är det ju verkligen inte!

Det finns dessutom ett antal skäl att välja kryddplantor från mataffärerna;  Oftast är de ekologiska, har väldigt sällan skadedjur på sig och de finns tillgängliga under årets alla månader.

Att ta hand om dessa plantor, avsett vilken sort du köpt hem, är inte bara smart eller mer hållbart utan ger dig också chansen till att skörda dubbelt eller tre gånger så mycket! Allt du behöver är några krukor, planteringsjord och gärna något gödsel. Planteringsjord har bara näring som räcker i 3-4 veckor. För att plantan ska ge skörd under en lång tid är det därför bra om jorden berikas med exempelvis fast gödsel av typen pelleterat hönsgödsel eller grönsaksgödsel. Du kan också vattna med flytande gödsel om du inte har fast gödsel.

Kryddor som är lätta att lyckas med är koriander, gräslök, timjan, mejram oregano, kyndel, basilika och persilja. Den enda kryddan som är lite svår att hantera på det här sättet är dill. Se till att du inte klipper för långt ner på kryddorna när du skördar dem första gången. Lämna kvar några bladpar där det kan skjuta ut några nya toppar ifrån. Lycka till!

1. Fyll en kruka som är större än ursprungskrukan till hälften
med jord. Lägg i en till två matskedar gödsel och blanda runt.
2. Ta ur kryddplantan ur den lilla krukan och dra och slit lite i rötterna så de växer i alla riktningar

3. Fyll på med planteringsjord till ca 1-2 cm från krukans kant.
4. Vattna och ställ de omplanterade krukorna i ett söderfönster, på balkongen, uteplatsen eller i växthuset. Om några veckor kan du skörda igen.