Zinnia - jag älskar den blomman!

Jag fann zinniorna tidigt i mitt odlande. 1993-94 kom de in i mina rabatter för första gången och de kom för att stanna. Grejen med zinnior är att de är så fantastiskt snygga, ståtliga och utstrålar den där sinnebilden för en blomma, tycker jag i alla fall. 

Zinniorna  finns i en mängd olika färger, storlekar och former och jag har svårt att säga att jag har någon direkt favorit. Dock har det visat sig under de senaste åren att de sorter som har lite mer dova jordtoner, lera och pastellkrita, får mig att ta upp kameran oftare. Jag tycker att de är så anonymt vackra utan att ta för sig för mycket. Förstår ni hur jag menar? Man får liksom upptäcka dem stegvis, de skriker inte efter uppmärksamhet. Lite som kvinnorna i riddarfilmen Ivanhoe som man blev terroriserad med under juloven under barndomen. Många tyckte att den blonda prinsessan var så vacker och snygg att man först inte la märke till den sköna, mystiska och integritetsfulla Rebecka. Precis så är dessa zinnior för mig, inte lika glättiga som de klarrosa eller spräckliga varianterna istället skapar de en djupare nyfikenhet och en djupare kärlek.


Första gången jag odlade zinnior var det i det här rummet, i det mörka vardagsrummet i timmerstugan vid skogsträdgården. Jag är än idag lite förundrad över att jag fick det att fungera så bra trots att jag inte använde någon slags växtbelysning. Bara 7 st spröjsade fönster och överfulla fönsterbrädor och hemmagjorda mellanfönsterbräddor som min pappa snickrade till mig och satt på alla fönster. Ett år hade jag flera hundra plantor som skulle avhärdas och jag fick springa ut och in i stugan ett otal gånger när jag skulle avhärda dem.

De här rosa zinniorna växer på takfarmen i år och de är ju fantastiska både i färg och växtsätt men det var inte tänkt att bli så här. Nog är jag van efter 25 års odlande och 45 års ålder att saker och ting inte blir som jag tänkt mig men här blev jag faktiskt ganska förvånad,. Det verkar som att de där blygrå zinniorna jag fann i vintras på en fröfirma inte var blygrå utan rosa. Titta på bilden under så får ni se för er själva. Det verkar ha blivit fel med färgen när de de tryckte påsarna. Inte mig emot, jag gillar rosa, men jag var så otroligt nyfiken på att se hur de blygråa zinniorna skulle te sig mot den lila vallmon och dess stänglar.

Titta till vänster i bilden så ser ni den där fantastiska blygrå zinnian.
Är den inte vacker? Här kan ni också kika på vilka andra sorter vi odlat i år. Här finns också bilder på några av de solrosor vi odlar. När ni lyssnar på nästa poddavsnitt av två odlare emellan kommer ni höra vad som håller på att hända mig och min kärlek till blommor och perenna växter. Det var ju med de jag började min odlarkarriär och nu går jag och när mina drömmar om att utveckla rabatterna i skogsträdgården och odla massa nya perenner och mängder av primulor. Klicka här så kommer ni till ett inlägg där jag på ett enkelt sätt berättar hur sår och odlar våra ettåriga blommor. Det kan ni ha i bakhuvudet till nästa säsong, att kallså dem gör det så himla mycket enklare! Här nedanför flikar jag in några fler bilder på dessa backar blommor. Jag gör bilderna så stora som möjligt så ni verkligen kan se hur de ser ut.

Polkagris med 80-tals känsla. Mot rätt bakgrund kan det nog fungera rätt bra! Tänk er en vit funkisvilla och en rabatt precis framför huset som översvämmas av dessa skönheter.

De spräckliga sorterna är olika och det är superspännande att inte veta hur de ska bli, det skapar en stor nyfikenhet.

Visst är de rosa zinniorna vackra, utan tvekan! Så här, fotad med bländaren på 2,8 en sen eftermiddag på takfarmen kan det ju få nästan vem som helst att smälta.

Här är en av mina favorit igen. Så otroligt snygg, det finns inte ord för att uttrycka det!

Tittar man nära i en fullt utslagen zinnia ser man att det är små blommor i själva blomman. Är inte det otroligt fascinerande?

Sent på hösten när allt vissnar kan en röd zinnia som strax ska vissna vara en av de underbaraste syner man kan få syn på!

Hur vackra är de inte precis innan de slår ut och sakta vecklar ut sig likt en trollslända som äntligen ska få flyga och skapa nya barn!

Även dess ödleliknande knappar är vackra.

Nu ska jag upp på takfarmen och plocka mig en stor bukett med zinnior för att ta in till köksbordet. Man får inte glömma det där att vissa blommor bara måste in och förgylla matbordet. Hoppas ni som inte kommit i kontakt med den här blomman förut har fått upp ögonen och ni som osat den inomhus får det lite enklare nästa år genom att kallså dem. Lycka till där ute / Johannes