lördag 14 oktober 2017

Odla på tung lerjord



Hur ska man kunna få goda odlingsresultat när matjorden består av stora hårda lerkockor? Ja, det händer lite då och då att vi får frågor kring leriga jordar.

Vår mesta odlingserfarenhet består av odling i sandjord, anläggningsjord eller påsjord. Vi har under lång tid funnit sätt att få jorden att bli näringsrik, behålla vatten och hålla god struktur.

När det gäller odling i lerjord, har vi inte lika lång erfarenhet. Men under några år i slutet av 1990-talet och i slutet av några år runt 2010 har vi haft tillgång till ett friland med lerjord att odla på. På många sätt är ett friland med lerblandad jord allt man kan önska sig. Lerjord innehåller rikligt med mineraler som ger gott om mineraler till odlingen och dessutom håller lerjord fukt ganska bra. Hos många odlare blir dock leran väldigt hård och omedgörlig och skapar ibland vattenansamlingar. Grönsaker trivs då inte särskilt bra. Odlare brukar klaga på sin lerjord och önskar sig ofta någon mirakelmetod för att få jorden så lättbearbetad som möjligt.


Hur skulle Farbror Grön göra?
Att gräva i en stenhård lerjord kan lätt bli till ett evighetsprojekt. Istället för att försöka gräva, luckra och blanda ut befintlig jord med tex hästgödsel år efter år, skulle vi bygga på höjden. Att ha en mineralrik lerjord som botten i en odling är verkligen en tillgång. Då kan rötter suga upp viktiga näringsämnen därifrån och vi kommer veta att jorden hålls mer fuktig med lera i marken, än med sand.

Jobbet med att ordna till det tunga och hårda lerlandet skulle påbörjas på höstkanten. Ovanpå den befintliga lerjorden skulle vi börja med att lägga wellpapp. Detta, för att kväva eventuellt ogräs. Wellpappen förmultnar relativt snabbt. Därefter skulle vi lägga allehanda trädgårdsrens från övrig trädgård. Löv, blast från gurk- och ärtväxter, ogräsrens, ensilage, fallfrukt, ja allt möjligt organiskt material. Vi skulle undvika matrester, såvida de inte var fermenterade enligt bokashimetoden. Om vi skulle vilja kunna odla nästkommande vår, skulle vi fylla på med både häst- eller kogödsel och även jord. En bra jord skulle kunna vara någon typ av jord anpassad för köksträdgård som köps i lösvikt på handelsträdgårdar. Det funkar också bra att beställa stora mängder jord direkt från ett jordföretag. Då kommer en lastbil och tippar jorden i ens trädgård.

För att kunna odla utan att behöva komma åt leran, behöver vi rikligt med material så att bädden får en höjd på ca 20-30 centimeter. Annars kan det bli svårt att odla olika typer av rotfrukter. Med tiden kommer bädden att sjuka ihop. Det kommer därför bli viktigt för oss att fylla på med organiskt material varje höst och vår och under säsongen arbeta med täckodling.

När våren kommer och vi vill kunna börja så eller plantera ut, skulle förmodligen jorden vara ganska odlingsklar.

Ett varningens ord!
Vi har min farfars gamla jordfräs som vi använt vid några tillfällen. Resultatet har varit mycket kortsiktigt. Med en jordfräs slår man sönder jordkockorna och luftar jorden något. Samtidigt som man tänker att jorden genom jordfräsen nu kommer att bli finfin, dödar man mycket av mikrolivet i sin jord. Men en jord utan nedbrytare blir jorden ganska död, torr och tråkigt.



/ Theres Lundén & Johannes Wätterbäck

1 kommentar :

  1. En nackdel med er metod är att leran i botten ändå kan komma att leva sitt eget liv, t ex att det samlas vatten i det lagret när man vattnar, och som blir liggande kvar.
    Vi har prövat den här metoden, och andra också. Jag har nyligen gjort ett jordgubbsland på ovan beskrivna sätt och tror det blir bra. Men till grönsaksland tycker jag det funkar bättre att gräva i leran, tillföra malda pinnar, löv och allt annat och blanda, blanda. Höstgrävz. Och köpa lite påstod för direksådderna, om strukturen är grov. En kvarn för att mala grenar och pinnar till hanterbart material har varit vår väg.

    SvaraRadera