onsdag 27 september 2017

Blommorna ska dö nu

Den blygråa zinnian var inte blygrå, den var rosa. 
Det blommar fortfarande i våra odlingar och kanske är de blommande ettåriga blommorna som vackrast just nu. Trots att regnet och de mulna dagarna dominerat september, spricker molntäcket upp då och då. Då kommer den brandgula höstsolen åt att smeka våra odlingar och den visar upp sig i all sin prakt. Just då, när det gnistrar i vattendropparna, lägger jag ofta allt åt sidan och beger mig ut med kameran. Sedan ångrar jag mig lite, hur många timmar vill jag egentligen sitta framför datorn och redigera bilder? men det är svårt, svårt att ha besinna sig i allt det vackra när man vet att det snart är över.

Ett perspektiv som gör det blommande extra vackert just nu är att vi verkligen inte vet hur länge det kommer att pågå. Frosten kan komma när som helst och den brukar skövla de ettåriga blommorna vid första tillfället. I år har jag funderat en hel del på blommorna i våra odlingar och bestämt mig för att utveckla blommigheten till nästa år. Det var ju så jag började en gång i tiden. Blommorna var min ingång till odlandet och en önskan om att få en gammal övergiven trädgård att bli färgsprakande. Flera år av intensivt grönsaksodlande har fått blommorna och de perenna växterna att leva lite på undantag. Nu ber jag dem ödmjukast om ursäkt och ger dem mer plats i mitt liv och i våra odlingar. Jag har redan hunnit beställa en hel del frön till både blommor och perenner och har boostat mig genom att återigen gå med i trädgårdsamatörerna. Två fröbeställningar har redan dunsat ner i brevlådan och mina egna fröjakter eskalerar. Jag har samlat frön till funkia, olika slags vivor, anisisop, ringblommor, digitalis, bolltistlar mm. Det är frön överallt i lägenheten.



Jag älskar solrosor och ser till att ha flera olika sorter i olika färger och i olika höjder i alla odlingar. Det här är en kort sort som har ganska stora blommor och som sällan blir mer än strax under metern, perfekt i pallkragar. När solrosorna blommat över dröjer det inte länge innan fåglarna njuter av dess frön och varenda frö är borta. Solrosorna får stå kvar ända tills vårbruket drar igång. Jag tycker att de är minst lika vackra när de står i snön likt vålnader och vittnar om sin blommande historia. Dessutom är de lättare att rensa bort när de delvis förmultnat.

Rosenskära blir väldigt mycket större än man först kan föreställa sig. För mig som alltid planterar växter lite för tätt kan de ställa till problem när de plötsligt tar över en pallkrage eller en kant i ett friland. Med det i bakhuvudet kan man om man planerar väl, använda dem som naturliga avgränsningar och blomsterväggar. Man kan också placera dem i utkanten av sina odlingar och skapa en slags vild blomsterkänsla. Blommorna är fina att knipsa av en och en och sätta i små blomstervaser.


En av mina favoriter de senaste åren är  zinnian "Queeny lime red" En fantastisk blomma i dova färger som får agera fotomodell åt mig väldigt ofta. Jag kan inte se mig mätt på denna skönhet och jag plockar nästan aldrig in dem. Jag vill njuta av dem ute i odlingarna i alla väderlekar och till det yttersta slutet. Nu för den sin första kamp mot döden när gråmöglet angriper dem innan kylan slår ihjäl dem med sin första dödsstöt./ Johannes

2 kommentarer :

  1. Tänkte precisa samma igår. En enstaka malva som blommor blir en härlig upplevelse. Och på rosenskäran finns det fortfarande knopp. Perenna solrosor tar över när jätteprästkragarna en efter en tackar för sig och har vi tur hinner gladiolus blomma också.

    SvaraRadera
  2. Ska bli spännande att följa vad du kommer sätta för fägring! Själv är jag inne på en omvänd resa. Precis som du skriver så är det döden döden på hösten för det som blommar. Jag är därför helt begeistrad i grönsakerna som gror och spirar för fullt nu med all vintersådd. Och ja, varje grönsaksbädd behöver en kompisblomma!
    Kram

    SvaraRadera