Att bli berusad av att odla och samtidigt känna sig ensam, hur går det ihop? Kan man odla sönder sig och var kommer drivkraften ifrån att vilja uttrycka sig i ett hav av hundratals egenodlade grödor?
Är det när vi närmar oss odlandet vi känner oss som mest levande i det snarare än när vi står där mitt i juli i våra prunkande trädgårdar? Både Sara Bäckmo och jag känner stark eufori under höst och vinter och experimentlustan går på högvarv. Lyssna till vårt senaste kortavsnitt där vi samtalar om vår odlingsglädje.
Att kärleken till en blomma skulle leda till att vinterså
70 % av alla våra grönsaker låter ju ganska galet!
|
Det finns så många epoker och händelser i mitt odlande som är kantade med guldstoff, energi och fascination. Som när jag fann Nils Åkerstedts böcker "Den biologiska trädgården" och verkligen började att lära mig odla, eller när jag stötte på den där mannen vid handelsträdgården i Flen 1993 som i förbigående berättade om att man kan odla i pallkragar. Tänk den där dagen i maj när jag försökte leta rätt på pallkragemannen och cyklade fel och hamnade i en trädgård helt fullsmockad med olika primulor. Det var kärlek vid första ögonkastet och jag fastnade för en ganska krånglig växt som sedemera gav upphov till både kall vårsådd, vintersådd och serieodlande! Så här skulle jag kunna hålla på ganska länge och rabbla upp händelser och stunder som är fantastiska men jag slutar här. När ni lyssnar på vår podcast "Två odlare emellan" kommer ni återkommande drabbas av vår eufori, glädje, hänryckningar och odlar iver. Ni är så varmt välkomna.
Vår podcast har premiär den 27 december. Fram tills dess publicerar vi veckovisa kortavsnitt på tvaodlareemellan.se. Podcasten finns även att hitta på Soundcloud, iTunes och acast.
Du har väl inte missat vår trailer?
/Johannes
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar