Vi odlar lila grönsaker

Lila grönsaker attraherar mig mer än gröna men de behöver varandra för att synligöra sig. Först då i detta samspel får både de gröna och lila grönsakerna den bakgrund de förtjänar och som gör att de kan glänsa som solitärer i ett sammanhang. Just det där med att vara en solitär utan sammanhang är ju bara sorgligt. En artist behöver en bakgrund för att glänsa!  Kålrabbin på bilden är fotograferad i december 2016.



Jag skriver med flit inte röda grönsaker efter att ha fått det påpekat för mig av barnen ett antal gånger. Att varken rödkål eller röd spetskål är röda utan lila, punkt slut! Så fortsättningsvis har jag bestämt mig för att benämna grönsakernas rätta färg och inte vara så där okonsekvent vuxen när jag benämner världen. Längtan efter lila grönsaker kommer lite som en konsekvens av att vilja odla blåa blommor. På 1990-talet när jag hade min första riktigt stora "odla perennperiod" frösådde jag mängder av olika blåa och lila blommor, ja de riktigt klarblåa är inte många till antal så att jobba med både lila och blått blev ett måste för mig eftersom jag ville ha ett någorlunda snabbt resultat.

Primula.denticulata

Jag sådde olika slags klockor men också Praktbetonika, sköldpaddsört, olika aklejor samt alla olika slags blå och lilablommande primulor jag kunde finna, så som P. denticulata, P. glomerata, P.Vialii, P. salvana. Några gånger testade jag blå bergsvallmo men det fungerade inte alls. I år ska jag faktiskt göra ett försök att så dem från frö. Jag fick både frön och tips på hur jag skulle fröså dem av en Finsk odlare när jag var i Österbotten i höstas. Det viktigaste, när man lyckats att få upp plantor och ska plantera ut dem, verkar vara att inte placera berglsvallmoplantorna på de "bästa" platserna i trädgården utan i utkanten och på besvärligare ställen. Det ska bli mycket intressant att testa denna växt från frö men nu åter till grönsakerna.

Rödkål: Vi har odlat denna lila rödkål "Red express"i snart 6 år och den ger både bra och är förbaskat vacker. Vissa huvuden av den här sorten knyter sig inte riktigt och kan man stå ut med det är det här en riktigt god sort. Vill man ha fina huvuden på alla plantor ska man satsa på en sort som odlas kommersiellt. Ja talade med Lars Forslin om detta ( en erfaren odlare som ofta syns i trådar på Facebook) och han menade att de här lite äldre sortäkta sorterna har dessa egenheter för att man inte odlar dem kommersiellt längre och fortsätter med avelsarbetet. En intressant aspekt.

Spetskål: Jag får med beröm godkänt när jag slänger ihop en pizzasallad på den mjälla och vackra spetskål, Kalibos. Så otroligt perfekt i smak och konsistens och lagom färgad. Jag minns förra vintern när jag köpte ett rödkålshuvud och gjorde en liknande sallad. Barnen spottade ut första tuggan och klagade över att det var beskt, och det var det. Rejält beskt! Allt hamnade i komposten. De har jag aldrig någonsin varit med om när det gäller egenodlad kål, att den blivit besk! Kalibos har kommit till oss för att stanna, maken till kål har jag inte smakat tidigare och till och med barnen har sagt åt mig att odla denna. Jag tycker att det är den vackraste kål man kan odla och jag får gåshud när jag tänker på hur mycket av denna jag ska odla under odlingsåret 2018.

Chili: När man nu frossar i det blålila så hittar man hela tiden nya nivåer, det behöver ju inte bara innebära att det man skördar ska vara lila. De här chiliplantorna av sorten CGN 21500 är otroligt vackra i sitt bladverk och pryder verkligen växthuset uppe på takfarmen. Själva frukterna är aprikosfärgade med lila antydningar, kan ni tänka er så vackert!

Blommande anisisop i skogsträdgården

Anisisopen (Agastache foeniculum) eller lakritsmyntan som den också kallas är en ätbar lakritsdoftande växt med avlånga blomsterkorvar, oftast i blålila nyanser, men den finns i flera andra färger. Första gången jag odlade denna växt var på mitten1990-talet och målet var att få in något snyggt halvhögt bland blå klematis, mossiga stenar och funkior. Den kom på rätt plats direkt och jag blev förälskad redan vid första plantan. Sedan testade jag en vit variant men den fungerade inte lika bra rent visuellt i skogsträdgården, inte just där och då, den liksom försvann. Men jag ska ge den vita en andra chans nu när jag mognat i mitt odlande och jag ska testa flera färger. Växten är flerårig ibland men behöver frösås varje år om man garanterat vill ha den i sina odlingar. Jag har använt dess blad till te ibland men har mest odlat den för dess skönhet och för att pollinerande insekter älskar den!

Capsicum. cinese och annuum

Chilifrukter: Det finns också en he del lila chilifrukter som inte bara är fantastiskt vackra utan smakar otroligt gott också. På bilden ser ni Ufo ( den koniska) Blondie ( den avlånga vitaktiga till höger ) 5 colour chinense (längst upp till höger) och längst fram ligger Pink tiger.

Vallmo: Pappaver. somniferum

Just den här vallmon odlar vi inte bara för att den är vacker utan för att den ger rikliga mängder av ätliga frön. Vi använder fröna till en jättegod citron och vallmokaka , som brödkrydda och vi har testat att ha i vallmofröna i olika slags marmelader för att få en härligt krispighet. Min dröm är att baka den Polska vallmorulltårtan på vetedeg men jag har inte kommit dit än, tiden har väl inte varit rätt ännu.  En kär biprodukt med vallmo är att man dessutom får ett gäng vackra frökapslar som pryder hemmet under vinterns mörka tid. I år målade vi några och hänga dem i granen som julgranskulor.