Organiska stadsodlingar på Kuba

De här två artiklarna är skrivna för "Tidskriften Kuba" av Johan Lindahl och Eva Björklund. Vi är jätteglada att vi får publicera dem här på Farbror Grön då vi brinner för odlandet och gärna visar upp stadsodlingar från när och fjärran. Tack Johan och Eva.

De globala miljöutmaningarna och klimatförändringarna har skapat ett uppsving för stadsodling runt om i världen. Med socialt och ekologiskt hållbarhetstänkande i fokus är stadsodlandet på väg att bli en folkrörelse även i Sverige. Sedan 2012 erbjuder Stockholms Universitet till och med en sommarkurs i stadsodling.

Men det är ändå inte Sverige, Danmark, USA eller något annat rikt och högteknologiskt samhälle som kommit längst när det gäller organisk stadsodling. Istället är det den västindiska republiken Kuba som är världsledande föregångare när det kommer till organisk stadsodling.

I den miljonprogramslika förorten Alamar i östra Havanna bor omkring 100 000 människor och där finns en av landets största stadsodlingar. Här har man sedan tidigt 90-tal odlat grönsaker till grannskapets boende, daghem, skolor och andra verksamheter. Det är också en av de äldsta som utvecklat metoder och praktik och nu är referensjordbruk. De håller kurser för jordbrukare, studenter, agronomer från hela landet och även utländska, framför allt från Latinamerika där Kuba bidrar till att sprida den organiska odlingen. De organiserar också studiecirklar för lokalbefolkningen.  Utbildningsverksamheten ingår i ett nätverk med 17 institutioner som samverkar med jordbruken.

Stadsodlingen i Alamar bedriver en allsidig organisk produktion med över 230 arter av frukt, grönsaker, blommor och med biologiskt gödsel och naturliga bekämpningsmedel. De odlar även medicinalväxter och vad de kallar "andliga örter" för religiöst bruk framför allt inom den synkretistiska santeríarörelsen.  De tar också fram fröer/utsäde/plantor för eget bruk, och säljer en hel del – 3 miljoner plantor per år.

De säljer också naturgödsel.Till odlingen hör en friluftsbutik där de säljer dagsfärska grönsaker, frukt och örter men också egentillverkade torkade kryddor, tomatsås, picklade grönsaker och vitlökspasta mm. De är nu på gång för att föda upp getter och kunna erbjuda barn som inte tål komjölk

Enligt Medardo Naranjo, agronom och teknisk direktör på den drygt 11 hektar (≈ 27 acre) stora stadsodlingen i Alamar, producerar de 18 kg grönsaker och förbrukar 4 kg naturgödsel per kvadratmeter och år. Mot insektsangrepp och sjukdomar använder de biologiska bekämpningsmedel, som till exempel tagetes och gräslök för att skrämma bort insekter. Det passar bra att plantera tillsammans med rödbetor, sallad, morot, mangold osv. Flera olika grödor i samma växtbädd innebär också ett effektivare utnyttjande av jorden. Efter skörd byts jorden eller fylls på med ny maskkompost gjord på  hästbajs och växtrester, helt utan kemiska tillsatser.

Odlingen drivs av ett kooperativ med bruksrätt på statsägd mark i grannskapet. För det betalar de 3 procent av intäkterna. När de startade var de 5 medlemmar och hade bruksrätt till 800 m2.  Nu är de 157 medlemmar varav 46 kvinnor och 20 med agronomutbildning. Alla som arbetar där är medlemmar, eller aspiranter. De som vill bli medlemmar får gå en provperiod på 3 månader innan de väljs in, för närvarande är det 12 som går på prov. Eftersom avkastningen blir lönen också hög och lockar fler, även om det är ett slitsamt arbete. Över 80 procent av medlemmarna bor också i Alamar. Ungdomarna överger fortfarande i viss utsträckning det tuffa arbetet i jordbruket för staden.  Medardo säger att de försöker föryngra sig för medelåldern är hög 53 år, 46 av jordbrukarna är över 60.  Var femte år väljer medlemmarna sin styrelse och en ordförande men med samma system som i de allmänna valen, att väljarna kan återkalla mandaten när som helst.

Arbetet bedrivs i 11 grupper med olika ansvarsområden som gödsel, grönsaker, krydd- och medicinalväxter, plantskola, djurfoder, boskapsuppfödning, butiksförsäljning, vidareförädling.

Kan organisk odling tillgodose livsmedelsbehoven?
Det debatteras både på Kuba och i världen, och enligt Medardo är det inte en omöjlighet. Han menar att problemet idag inte är att det inte går att producera livsmedel till alla utan att fördelningen av livsmedlen är skev och systemet leder till att mat dumpas för att upprätthålla prisnivåerna. Så för at det ska bli möjligt måste systemen förändras för bättre hushållning och fördelning av livsmedel och resurser. De storskaliga industriella odlingsmetoderna med tunga maskiner, konstgödsel, kemiska bekämpningsmedel och genmanipulation är på väg att förstöra den jord, luft och vatten som mänskligheten lever av. Paradoxen är att jorden skulle klara sig bättre utan mänskligheten.

Att hylla och vårda jorden är en etisk idé – att leva med jorden, inte av den.

Tex och foto: Johan Lindahl

Den historiska bakgrunden

Under andra hälften av 60-talet började Kuba bygga upp ett högt industrialiserat jordbruk för export av socker och citrusfrukter till Warszawapaktsländerna - framför allt Sovjetunionen - och importerade olja, maskiner, konstgödsel och kemiska bekämpningsmedel för jordbruket samt en del livsmedel som vete (som inte kan odlas i Kubas klimat), köttkonserver, torrmjölk mm. Den handeln på för Kuba rimliga villkor hade gjort det möjligt för Kuba, inte bara att överleva trots USAs ekonomiska blockad utan att med snabb ekonomisk utveckling också kunna uppnå en nivå på utbildning och hälsovård, som inte stod världens rikaste länder efter.

Sovjetunionens kollaps 1990 ledde i praktiken till dubbel ekonomisk blockad och till en djup ekonomisk kris som kallades ”specialperioden i fredstid”, ett egentligen militärt begrepp inför krigshot.

Det var en oerhörd utmaning men Kuba var inte oförberett. Under 80-talet började de bygga upp ”hela folkets försvar”inför krigshot från Reagantidens USA. I den planeringen ingick förberedelse för att kunna överleva total isolering, att kunna framställa alla nödvändiga livsmedel med egna resurser. Agronomerna började – med kunskap om traditionellt jordbruk – att utveckla metoder för livsmedelsproduktion utan kemiska tillsatser och utan drivmedel. Utvecklingen gick fort inom försvaret som tvingades bli självförsörjande med livsmedel, inklusive för alla beväringar. 1987 inleddes också försök med organisk stadsodling. I ett av sina tal i slutet av 80-talet varnade Fidel Castro också för att Kuba inte skulle kunna räkna med Sovjetunionens fortbestånd.

När den ekonomiska krisen slog till i början av 90-talet spreds de organiska stadsodlingarna över hela landet och benämningen organopónico uppstod. Organiskt jordbruk är mer alltomfattande än ekologiskt. FAO – FNs jordbruks- och livsmedelsorganisation - definierar det som ett holistiskt produktionssystem som främjar sunda, hållbara ekosystem med mångfald, biologiska cykler och jordförbättring (gröngödsling, täckodling, noggrann växtföljd och naturgödsel) samt lokal anpassning och självförsörjning.

Ett nätverk av agronomer, kunskapsbanker, lärosäten och institutioner spred kunskapen effektivt. Idag finns drygt 10.000 organopónicor i varierande storlek runt om i stads- eller förstadsmiljö på hela Kuba. Odlingsbäddarna med organisk jordmån kan byggas upp på befintlig stadsmark. Dessa stadsodlingar sysselsätter över 600 000 människor och upptar 53 000 hektar på vilka det produceras 1,2 miljoner ton grönsaker, rotfrukter och frukt per år. Traktorer och bilar har ersatts av hästar, åsnor och oxar. Antalet dragdjur jordbruket är idag 66 000. Produkterna säljs i grannskapet till befolkningen och till lokala skolor, sjukhus, restauranger. Närproducerat med färska varor inom gångavstånd.

Text: Eva Björklund Foto: Johan Lindahl