Våra bästa sallater

En sommar utan egenodlad sallat, är ingen riktig sommar. Här berättar jag om våra favoritsorter.

Som barn växte jag upp ute på landet. Vår lilla villatomt angränsade till skogen i två riktningar. Ett rejält grönsaksland hade vi i bortre änden av trädgården, inte långt från en bäck. Mina föräldrar anlade trädgården efter att de byggt villan och tänkte sig att odla för sommarnjutning. Det jag minns mest är plocksallaten som prydde varje sommartallrik. 

Min mamma experimenterade inte så särskilt mycket i sin odling och sallaten såg ut och smakade på samma sätt varje år. Bläddrar man i en frökatalog märker man dock att det finns en uppsjö av sallater i olika former, färger och smaker. 

När jag och Johannes har testat olika sallatssorter har vårt mål varit att hitta sorter som ger vackra frodiga blad och som inte blir det minsta beska. Alla sallatssorter går förr eller senare upp i blom eftersom de är ettåriga, men vi har kommit att uppskatta de sorter som tar lång tid på sig att börja blomma och de som trots blomning ändå behåller sin obeska smak. 

Vi vill gärna kunna ta egna fröer av sallat och därför ser vi till att de sorter vi odlar är sortäkta och inte korsade. Korsade sorter har beteckningen F1-hybrid. Eftersom vi har flera odlingar brukar vi välja att ha en sort på varje ställe, så att de inte korsas med varandra. När blomningen är över och fröna torkat, samlar vi våra fröer till nästkommande säsong. Om man inte vill försöka sig på att ta egna frön, går det bra att blanda olika slags sallatssorter i samma odling, även F1-hybrider om man så önskar.

Nedan kommer jag berätta om våra favoriter så här långt.

Bronze arrowhead

Sallaten bronze arrowhead är en typ av plocksallat som är en s. k. kulturarvssort och alltså ingen F1-hybrid. Den skiftar i färg från ljusgrön till mörk lila och ger en fin smak utan beska. Vi brukar förkultivera sallaten i omgångar och så några frön i taget. När vi har ungefär 10 centimeter höga plantor brukar vi plantera ut en planta med ganska stort avstånd till växter runt omkring. Om en planta får breda ut sig fritt kan den bli uppemot 30 centimeter i diameter. 

Jericho

Med sina enormt långa och stora blad är cossallaten Jericho verkligen en fröjd för ögat. Den skapar ett långsmalt huvud som kan bli 40 centimeter högt. Eftersom bladen är så stora brukar vi skörda några enstaka blad till en sallad. I smak är det nog den sallat som allra bäst. Inte en uns av beska. Dessutom är bladen härligt krispiga. Väljer man att bara odla denna sallatssort kan man ta egna frön om den går i blom. Sorten är alltså inte korsad.

Back seeded simpson

Kulturarvssorten Black seeded simpson  är en plocksallat som ofta ses i långa rader i grönsaksland. Den ger lite vågiga blad och är den sallat som mest liknar den min mamma odlade. Sorten är tålig och ger en frisk smak.

Det finns många odlare som rekommenderar den lilla cossallaten Little gem och i år ska vi också prova att odla den.  Förhoppningsvis kommer den också att kvala in bland våra favoriter, om man ska lita på vad andra odlare säger om dess fantastiska smak.

Läs också om hur du på bästa sätt ska förvara dina skördade sallatsblad i inlägget Förvara sallad - gör en salladsburk. 

Tips!

Genom att odla olika ätbara blad kan du få en härlig salladsblandning. Vi gillar att blanda sallat med spenat, rucola och en massa kryddväxter som dill, persilja, gräslök mm.

/Theres Lundén