Mormor Anny

För mig är det nästan något heligt att öppna en före detta husmoders kökslitteratur, som att tränga in i en annan människas själ. I det här fallet är det Theres mormor Annys konserveringsbok det handlar om. Men det är inte första gången jag tar min tillflykt till äldre generationers böcker, det har hänt då och då under mitt liv.

Begagnade böckers ägare får liv igen

Att öppna litteratur som innehåller egna anteckningar och recept känns nästan som att öppna en tidskapsel. Det är som att kliva in i en annan människas förflutna. Utan att fråga, utan att be om tillåtelse eller att ens knacka på dörren. Plötsligt står man där mitt i någons gångna liv och får tankar, känslor och en hel del frågor. Det är både kusligt och spännande på en och samma gång, för det blir ju så tydligt att vi alla hamnar där någon gång, som försvunna från jordens yta med få efterlämnade bevis. Med hjälp av denna bok har det skett mängder av tankeverksamhet bredvid spis och bland köksbänkar. Jag får gåshud och försvinner in bland påskmiddagar, stora hallonskördar, drivor av vinbär och drömmar om egna konserver i en jordkällare eller sval.  När åts tomatsalladen och med vem? Saltgurkorna med mild sälta, varför mild sälta? var det för att hon själv tyckte att vanliga saltgurkor var för salta eller var det för att hennes käraste eller barnen ville ha dem mildare?

Mormor Anny

Mormor Anny hann, innan hon gick bort, ge oss både degspadar, kavlar, köksassistenter och allsköns köksmaterial. Många kanske bara tycker att det är krafs och gammalt skräp men vi ser dessa redskap som gåvor till vårt eget självhushållande och vi har använt och använder allt hon givit oss. Tänk att för inte så länge sedan så var kunskap om hur man odlar, tillverkar och bevarar livsmedel otroligt viktig för vår överlevnad. Intresset för självhushållarkunskap ökar hela tiden och utifrån flera olika perspektiv.  Många vill ha kontroll över vad vi äter, flera känner tillfredsställelse av att skapa mat, odla mat och vill att det ska smaka extra gott. Idag känns dessutom världen mer osäker än på länge för många och då har denna kunskap blivit intressant för en helt ny gupp av människor. Kanske får vi se flera preppers stå och konservera och anlägga nya trädgårdsland i framtiden?

Jag, Johannes, växte upp på 80-talet då det mer eller mindre var fult, fattigt och äckligt med hembakt bröd, hemgjord saft och surdeg. Då drack man blandsaft från Bob, åt räk-crepes från Findus, färdiga pommes frites, frusna grönsaksmix och frostflingor. Min första burk sylt kokade jag när jag var 13 år och den var fantastisk. På en ödetomt hade jag vinglat uppe bland ett gäng klarbärsträd och fick ihop till min alldeles egna burk. Jag åt körsbärssylten i djup tallrik med mjölk och jag tror det var där och så jag satte fröet till att dyka in i självhushållandets mysterium.

Jag läser  då och då i den här boken, både som inspiration och sökande efter kunskap men också som ett tidsdokument om ett samhälle som jag aldrig levt i men som jag många gånger drömt om att leva i. Tack Anny!

Beställde en bok

Just nu när jag sitter och  uppdaterar det här inlägget ( 1 januari 2018)  minns jag en bok från länge sedan som jag bara måste ha tag på igen, en dörr till alla de här känslorna, vad jag minns i alla fall. Den heter "Kung Salomons ångest" skriven av den Franska författaren Èmile Ajar. Jag öppnade upp en flik på datorn och hittade den direkt på en sajt för begagnade böcker på nätet. Första upplagan 1980, i fint skick för 130 kr. Nu är den påväg. Jag längtar!

Johannes Wätterbäck